Artikel i tidningen Tara, nr 3 februari 2006
Från en artikel om fyra kända kvinnor om tillfället som förändrade deras liv. Av Catarina Baldo Zagadou. Från tidningen Tara, nr 3 den 9 feb 2006, utgiven av Tara Förlag AB.
Christina Doctare Ålder: 62. Familj: Två vuxna söner, två barnbarn. Bor: i Borghamn. Gör: läkare, författare, samhällsdebattör, undervisar i integrativ medicin på Karolinska institutet. Sveriges representant för Europarådet i kommittén mot tortyr, expert i krigstribunalen. Aktuellt: Hennes förslag om ett bot-avdrag i deklarationen för egenvård har just blivit en moderat motion. LÄKAREN: - Sanningen är befriande Christina Doctare befann sig i ett land i krig. En dag knackade det på dörren. Mötet med de tre muslimska patienterna skulle snart vända upp och ner på hennes eget liv. Själv är Christina Doctare helt övertygat om att det inte var en slump och att det var meningen att de skulle mötas. Det var just hon som skulle lyssna på kvinnornas skrämmande berättelser om systematiska våldtäkter. I dag. I Europa. - Det var ett ögonblick när mitt liv vände. När jag beslutade mig för att söka sanningen. - Jag är där nere i kriget på Balkan. Jag ska jobba med rehabilitering av krigsskadade i Bosnien. Det är på tredje dan. Det knackar på dörren. Det är de tre kvinnorna, muslimska flyktingar i Zagreb. De frågar om jag sysslar med rehabilitering av kvinnor och barn. Ja, säger jag. Om de är fysiskt skadade. Då går som en sky över kvinnornas ansikten. Så Christina Doctare ber kvinnorna stiga på, bjuder på kaffe – och visar att hon är intresserad. Och kvinnorna berättar. Och eftermiddagen går över till kväll. - När de var klara grät vi. Då kände jag: det här måste världen få veta! - Jag ska göra allt för att hjälpa er, säger jag. Jag skriver till och med ett brev till mina söner där jag säger att ni må förlåta mig om det händer mig nånting, men jag måste söka sanningen om detta. Hon sätter genast i gång. Redan första helgen Christina Doctare är nere i kriget åker hon genom ockuperade områden och träffar läkarkollegor som bekräftar kvinnornas historier. - Det är då jag förstår att våldtäkterna inte är enstaka händelser, några fulla soldater, utan en medveten strategi. Jag skriver en rapport till min engelska chef, som svara ungefär: ja, ja, det händer i alla krig. Bara några dagar senare råkar svensk teve ha ett team i Zagreb. De ringer Christina Doctare och frågar om hon har något att berätta. Ja, det har hon. Och snart vet verkligen världen. Hon blir extremt mediaexponerad. Då är det en person som känner igen henne: hennes biologiske far, som hon inte kände till. I boken ”Skapa andrum” berättar hon allt, om hur hon själv är frukten av en våldtäkt. - Min slutsats är att man måste söka sanningen hur smärtsam den än är. Sanningen skola göra eder fria. Det är min övertygelse. |